Holyhell(e)! - Blond&Bitter

Okej. Nu kan jag inte hålla mig längre.
Camilla Läckberg har jämte Stieg Larsson varit min favvoförfattare det senaste året.
Jag tycker att hon är en briljant författare.
Bråket som radio, tv och framförallt massmedia(hahahahaha) beskriver är löjeväckande.
Leif GW Persson anser att Läckbergs skrivande är likvärdigt med en novell i "Min Häst".

Tydligen har gubbmaffian gett sig på övriga kvinnliga deckarförfattare också, t ex Liza Marklund.
Marklund är ingen favorit men jag har läst alla hennes böcker och JAG skulle inte kunna skriva som hon, som Ranelid anser. "En miljon människor kan skriva som Liza Marklund" säger han.

Jag är lika trött på det här bråket som jag är på Britneys eskapader.

Ranelid kan, i mina ögon, jämföras med Natascha Peyre minus plastmelonerna.
Kåt på uppmärksamhet helt enkelt!

Jag har de facto aldrig läst Ranelid och har ingen längtan efter det heller, vill härmed inte döma hans författaregenskaper eller åstadkommanden men han har aldrig lockat mig.
Tvärtom har de intervjuer med honom jag har tagit del av enbart avskräckt mig och han förefaller mig en arrogant jävel.
Är det så jobbigt att fler människor(nuförtiden) känner till och läser Läckberg istället för GW, Ranelid och Brunner?

Härligt att se att Guillou tar strid. Dä ä gött dä.