Holyhell(e)! - Blond&Bitter

Eller ja, kompensation var väl att ta i för istället har jag fått nån jävla blåsa i gommen.

Stor som en knoge, säkerligen fylld med äckelvar och smärtsam som en komprimerad förlossning.

Ifall ni ville veta?

God natt.

Har spenderat några dagar i sjukstugan (dvs soffan).

Febern vägrar släppa greppet och rastlösheten är total.

Klockan är mitt i natten men sömnen är långt borta eftersom det enda jag har gjort de senaste dygnen är att just sova.

Funderingarna florerar vilt i skallen just nu och det här torde ju vara det rätta forumet att släppa ut dem.

Numero uno: Sonen ska flytta till England i höst. Alltså på riktigt. ETT ÅR!. Han ska bo hos far sin i England. Utan mig.

Fast förnuftet säger att det är bra för honom och jag vill att han ska få möjligheten skriker sanningen; DU SKA VARA UTAN DITT BARN I ETT ÅR!!!. Paniken stegrar sig vid tanken och jag vill bara gråta. Min underbara lilla solstråle som är min klippa och mitt allt. Hur i hela HELVETE ska jag klara mig utan honom????

Numero dos; Älsklingen(världens bästa polisstudent) får snart reda på vart han ska göra sin aspiranttid. Han har sökt både KD &Sthlm. Gissar att han själv får välja eftersom han är såpass duktig men jag vill ju att han ska välja KD. Hur tacklar jag situationen om han väljer Sthlm?

Tacksam för upplyftande, innehållsrika samt livsförändrande svar.

MVH

Helle

Skrev c-uppsats, opererade mig, fick värsta bästa jobbet och startade bilen med startkablar(själv)!