Väntan är värst...
Åh, jag vill ju bara veta om jag har fått jobbet eller inte..Nuuuuu!
Tyckte att intervjun gick hyfsat men det är ju omöjligt att säga.
Och varför kommer man alltid på saker som man sa som man i efterhand tycker lät fånigt?
Även om man gick därifrån med en "ok-känsla" i kroppen.
Bah! Jobbigt!
Kom hem och hittade sonen framför datorn (skräll), han var inbegripen i ett djupt samtal.
-Vem pratar du med?
-Mig själv...Det är min nya grej.
Jahaoo.
Pirrigt värre.
Jobbintervju imorrn.
Nervös.T.
Idag har jag klippt gräsmattan.
Det tog 4 timmar.
Först klippa, sen kratta och till sist samla allt i säckar.
Kan se framför mig hur jag under intervjun inte får upp kaffekoppen till läpparna eller inte lyckas skaka hand.
Stabilt.
Men joråsåatte. Jag fick ju komma på intervju ialla fall.